Vanliga frågor2019-07-01T19:33:44+00:00

BARNSJUKHUSET MARTINA

Vikthälsa: Vanliga frågor

Hur pratar man om kroppsvikt med ett barn som väger för mycket?2019-07-01T19:26:55+00:00

Många föräldrar tycker att det är jobbigt och känsligt att prata med sitt barn som har en övervikt eller fetma, fastän man förstår att det är ett nödvändigt samtal att ta. Kanske har föräldrarna eller barnet själv blivit uppmärksammat av en skolsköterska att vikten är för hög eller ökar snabbt, kanske har en jämnårig kamrat fällt en tråkig kommentar eller kanske har barnet själv tankar och funderingar runt sin vikt och kropp.

Vi tar alla, oavsett ålder, intryck av vår omvärld och hur den ser på vikt. Även om det blir vanligare att olika slags kroppar visas upp i sociala medier så är det ofta den normativa ”perfekta” kroppen som vi och våra barn ser oftast och som påverkar oss mest. Vi som jobbar med övervikt och fetma inom vården ser alltid på kroppen och vikten utifrån ett hälsoperspektiv. Vi vet att det finns många aspekter kopplade till ämnet; ork, ont någonstans i kroppen, psykiskt mående, snarkningar, utseende, kläder, kamrat- och kärleksrelationer, skolprestation, stillasittande, oro för sjukdom och så vidare. Det är viktigt att skilja på en hälsosam vikt och eventuella värderingar och fördomar som finns runt kroppen och hur det inte har något att göra med ens människovärde eller andras rätt att kommentera ens utseende.

Har ditt barn en övervikt så kan du för det mesta räkna med att barnet själv är medveten om det. Trots känslor som det kan väcka i form av sorg eller ilska hos barnet så är det många gånger en lättnad att någon uppmärksammar problemet och öppnar upp för hur man kan jobba tillsammans med det. Ingången till ett samtal om vikt kan se olika ut, särskilt beroende på barnets ålder. De yngsta barnen behöver sällan vara medvetna om förändringar som måste göras för att hålla en viktkontroll. Tar barnet upp ämnet själv, oavsett om det handlar om hälsa, relationer, utseende eller något annat så är det en bra idé att haka på just det som är viktigt för barnet/ungdomen. Vi ska dock undvika att koppla en smal kropp eller viktnedgång till att ”vara/bli fin”.

Inledningen till ett viktsamtal med ett barn eller ungdom skulle kunna vara: ”Jag har tänkt på det här med hälsa och hur det kan avspegla sig i vikten.” ”När jag ser hur din vikt verkar öka snabbare än din längd tänker jag att det kan bli farligt för din hälsa på sikt.” ”Vad tänker du om det?” Ställ öppna frågor, som kan få ditt barn att reflektera en stund själv.  Även om svaret blir en axelryckning eller ”vet inte” så är ämnet i alla fall lyft och kan tas upp igen vid ett senare tillfälle.

Finns det risk att barnet/ungdomen utvecklar en ätstörning vid behandling av övervikt eller fetma?2019-07-01T19:35:30+00:00

Vi får ibland frågan om försök att minska (eller stå stilla) i vikt, eller bara genom ett samtal om viktkontroll, kan framkalla en ätstörning. Det finns ingenting som tyder på att adekvat barnfetmabehandling leder till ätstörning. Däremot så skyddar inte alltid viktbehandling mot en ätstörning. Det finns nämligen snarare bevis på att en övervikt eller fetma kan leda till en ätstörning, i form av tillexempel hetsätning.

Att ha kontroll över hur mycket man äter och till viss del vara upptagen med det i tanken, kan vara nödvändigt då man ska gå ner (eller stå stilla) i vikt. Vi ställs inför många situationer och val under en dag då vi ska bestämma oss för hur mycket mat vi ska lägga på tallriken, om vi ska äta en portion till, vad vi ska dricka till maten, om vi måste äta något sött till fikat, ta en kvällsmörgås och så vidare. Att kunna tacka nej, avstå eller välja annorlunda kräver faktiskt att vi gör medvetna val och tänker till runt kost och dryck i olika situationer flera gånger om dagen. Det betyder i sig inte att det är ett dåligt eller ätstört beteende.

Det är först när barnet visar tecken på, eller berättar om, att hen börjar hoppa över måltider, smygäter, ljuger eller tappar kontroll om hur mycket hen äter, känner skuldkänslor efter att ha ätit, försöker kompensera det genom att träna direkt efteråt eller försöka kräkas upp mat, som det blir ett problem.

Vid ett riskbeteende låter vi alla barn över nio år svara på frågor om känslor runt ätande och ätbeteende för att förhoppningsvis fånga upp de som har eller är på väg att utveckla en ätstörning för att hjälpa vidare till rätt vård.