Vi får ibland frågan om försök att minska (eller stå stilla) i vikt, eller bara genom ett samtal om viktkontroll, kan framkalla en ätstörning. Det finns ingenting som tyder på att adekvat barnfetmabehandling leder till ätstörning. Däremot så skyddar inte alltid viktbehandling mot en ätstörning. Det finns nämligen snarare bevis på att en övervikt eller fetma kan leda till en ätstörning, i form av tillexempel hetsätning.

Att ha kontroll över hur mycket man äter och till viss del vara upptagen med det i tanken, kan vara nödvändigt då man ska gå ner (eller stå stilla) i vikt. Vi ställs inför många situationer och val under en dag då vi ska bestämma oss för hur mycket mat vi ska lägga på tallriken, om vi ska äta en portion till, vad vi ska dricka till maten, om vi måste äta något sött till fikat, ta en kvällsmörgås och så vidare. Att kunna tacka nej, avstå eller välja annorlunda kräver faktiskt att vi gör medvetna val och tänker till runt kost och dryck i olika situationer flera gånger om dagen. Det betyder i sig inte att det är ett dåligt eller ätstört beteende.

Det är först när barnet visar tecken på, eller berättar om, att hen börjar hoppa över måltider, smygäter, ljuger eller tappar kontroll om hur mycket hen äter, känner skuldkänslor efter att ha ätit, försöker kompensera det genom att träna direkt efteråt eller försöka kräkas upp mat, som det blir ett problem.

Vid ett riskbeteende låter vi alla barn över nio år svara på frågor om känslor runt ätande och ätbeteende för att förhoppningsvis fånga upp de som har eller är på väg att utveckla en ätstörning för att hjälpa vidare till rätt vård.